Absolut Anneli ♥

Jag kör ett bildinlägg (med massor av bildtext såklart, hehe)

I torsdags åkte vi ner till morsan och Lars-Åke. Vi kom ner relativt sent så det var typ: leka - äta - leka - sova
Solbrillorna fick jag av Sarah, fina va?


Fredag och vi lånade syrrans Lina och for in till Stockholm för att hälsa på inne på Junibacken. Not very smart move. Hela Stockholms föräldralediga som har syskon på dagis var ju hemma idag + att det regnade = GALET mycket folk därinnne.
Jag och morsan var nervvrak efter 10 min. Mina barn har ju inga som helt hämningar och bryr sig föra vart jag är så det var ett evigt jagande efter Douglas. Wilmer är ju så stor nu så han fixar att leta rätt på mig om det är nåt.



Men vi trängde ihop oss iaf och tittade på Pettson och Findus-teatern, barnen älskade den!


Så här mycket folk var det där och jag skulle tro att det var minst lika mycket folk på nerevåningen



Efter en snabb lunch skulle dom få leka en stund till. Det gick 5 min sen var Douglas borta!! Jag har ALDRIG tappat bort nåt barn och trodde i min enfald att jag aldrig heller skulle göra det men ungen var puts väck.
En 10 hysteriska minuter fann jag honom på övervåningen, lekandes i lugn och ro inne i pippihuset...


Well, ner med honom och hem. Trodde vi ja. När vi skulle klä på oss visade det sig att Linas skor var borta, GAAAAAH:
Men dom hittade vi tack och lov ganska snabbt.

Sen gav vi upp.
Alltså, det var jättefint därinne och Douglas var lyrisk över att man kunde gå in till Pettson och Pippi, Wilmer och Lina tokgillade det också men ja, dom släppte in alldeles för mycket folk! Jag skulle inte vilja vara där i sommar när det är högsäsong.


På lördagen hämtade vi återigen Lina och begav oss till Vallentuna bibliotek för lite påskpyssel. Wilmer var sur och Douglas på G. Ja...



Söndag.
Dags att träffa den där mystiska morfadern.
Killarna frågade 100 frågor i bilen ut till behandlingshemmet där han bor och tja, jag svarade så gott jag kunde.
Men saken var biff när kidsen såg den stora Finlandsfärjan som gick ute i vattnet bara några 100 m bort.



-Har morfar en SÅN stor båt? undrade Wilmer, haha.


Douglas som ju tokgillar sin farfar, klickade med farsan direkt. Han gick och pladdrade på sitt vis och morfadern förstod väl hälften skulle jag tro.



Besöket gick bra och jag är glad att vi åkte dit. Men in i mitt hjärta, dit kommer han nog aldrig mer...