Absolut Anneli ♥

Vi åkte och handlade efter dagis, jag lär mig tydligen aldrig!

Men på maxi så har dom iaf ett lekrum där man kan lämna barn över 3 år - tack och hejdå till Wilmer liksom.
Varje gång står Douglas med tårar i ögonen och tittar längtansfullt efter Wilmer när han rusar in där.
Men så idag! Idag var det en småbarnsmammas ängel som var där i lekrummet! (en personal alltså, ingen random unge)
Hon frågade om inte han också skulle komma in och jag sa (med en djuuuup suck) att han blir 3 först den 1 jan.

-Men herregud, en vecka hit eller dit. In med honom, sa den nu bländande ängeln med en gloria uppepå


Jag tror inte man riktigt förstår mina glädjetårar (om man nu inte haft "turen" att träffa mina små maniacs) när jag kastade lämnade med varsam hand, in Douglas där och skuttade med hopplasteg iväg in på affären!

 

Stackars lilla Douglas.
Han försöker bli blöjfri men motarbetas hemma. Han springer till pottan lite då och då, tar av sig blöjan och kissar men mamman hinner inte med (läs: är för lat för att ta tag i det)
Plutten då.
Tänk hur det var med Wilmer. Allt var annorlunda med första barnet och jag hade sån enorm prestationsångest vad gällde honom oxå.
Med nr 2 - not so much.

(obs läs med ironi - as usual)

Nr 1:                                                                   Nr 2:
"Amningen funkar inte! *gråter*"                                 "Amningen funkar inte *jej,
                                                                                  fram med flaskan*"

"Åh han KRYPER! Redan!"                                            "Åhnej han kryper. REDAN!"

"Nu blir det hemmagjord barnmat!"                              "Vart är rabattkupongerna
                                                                                  för Semper?"

"Kolla! Han går vid 9 månader!"                                   " FAN! Han går vid 9 månader"

"Nu är det dags att sluta med välling"                           " Ät mer välling så du sover
                                                                                   på nätterna"

"Jag vill vara hemma MINST 2 år med honom"              " Kan det bli dags för
                                                                                   dagis snart?"

"Han pratar inte så bra - PANIK"                                    "Han pratar inte så bra - NAJS!"

"Nu ska vi öva på att gå på pottan vid 2 år"                   "Oj, vill han gå på pottan?
                                                                                   Han är ju bara 3"

"Ingen napp på dagarna och vid 2,5 får tomten dom"     "Vart är nappen? Tandläkaren har
                                                                                   satt gränsen vid 4år ju!" 

"Bara godis på lördagar!"                                             "Han skriker - vart är godiset!?"




Älskade underbara goungar! Som trots allt olika är så lika ♥

Mini-D ville inta ha mer mat och puttade iväg tallriken över bordet (för det räcker inte att verbalt tala om att man är mätt, det måste demonstreras också)

Sylten stod i vägen...

Jag uppdaterar min bilddagbok och Douglas ligger bredvid mig här i soffan och tittar på Cars 2.
Emellanåt drar han upp tröjan och säger:
-Killa min mage mamma. (alt. killa ryggen)

Det är en riktig mysonge det där

När jag har jobbat på natten måste kidsen till dagis kl 07 så pappan i familjen också får jobba lite.
Således måste barnen väckas och Wilmer är såååå trött vid den tiden (helt förståeligt)

Efter att Jani har försökt väcka honom i några minuter, öppnar Wilmer ögonen minimalt där han ligger nästan helt gömd under täcket, blänger på Jani och säger:

-Får man aldrig sova färdigt här hemma?!



Touché!